Veckoreflektion v.8
Det står still. Jag har inte kunnat lyfta ett finger och kreativiteten är död. Precis som min bästa vän, som skulle fyllt 23 den 16/2. Förmodligen därför det står helt jävla stilla. Känns som att jag tjatar så fördjävligt om detta men kan inte hjälpa det. Det är fortfarande för nytt och sorgen och saknaden bara biter tag i varje jävla cell i kroppen i såna här tider. Vissa dagar, veckor eller månader så går det bara inte att tänka på nåt annat.
Nu börjar det i alla fall bli bättre och jag har lovat mig själv att jag ska vara produktiv som fasiken nästa vecka. Jag tycker fortfarande om min idé, men är besviken för att jag inte har skapat mer, så att jag faktiskt kan få se mina tankar i fysisk form.
Jag struntade i handledningen för jag kom inte upp ur sängen också. Förlåt, hoppas att min röst och mina tankar inte saknades men jag tror inte att jag hade vart till särskilt mycket nytta ändå.
Eftersom att jag inte har gjort något annat än att vara sängliggandes så har jag ingenting att visa ändå.
Nästa vecka kommer en bildbomb. Lovar! (Om inte så är det fan nåt allvarligt fel på mig och då får vi ta tag i detta på nåt annat sätt...) Pusshej.
