Veckobrev v.32
Veckan drog igång med möte med andra klasskamrater som missat fredagens lektion.
Nu var första gången jag för någon vara tvungen att summera och förklara för någon annan vad det egentligen är jag har gjort och vad jag har kommit fram till. Att behöva sätta ord på detta gjorde det så verkligt. Det gav mig möjligheten att backa tillbaka och på ett sätt vara stolt över det jag har åstadkommit. Även om det kan tyckas vara litet för en utomstående person så har jag för mig nått resultat med denna kursen jag inte trodde att jag skulle göra.
Den självinsikten har vart guld värd.
Redovisningen blev som den blev, dåligt förberedda och vilsna var vi allihopa. Dock var det inget jag blev missnöjd över. Ibland blir det så. Det gäller bara att göra det bästa av situationen. (Nu känner jag verkligen att det är min karaktär som skriver här...)
Efter redovisningen tog jag avstånd från allt vad skolan har med att göra. Jag behövde andas och vara mig själv för en stund. Även om jag inte är jag längre.
