Hantera det!

Ännu en veckoreflektion som ska författas och publiceras. Det var så längesedan jag skrev en ordentlig reflektion så jag har nästan glömt bort hur man gör.

 

Vecka tre startades en ny kurs, kursen LGBF70. Kursens innehåll berör olika former av gestaltning som vi använder för att dokumentera, undersöka och reflektera. Vår gestaltning är grunden för vår insamlade empiri. Jag har därför försökt vara extra nogrann med att fotografera. Det har vart pest. Min telefon och min ipad är inlämnde på lagning och jag står lämnad kvar med en skruttig Sony, en lånetelefon som balanserar på gränsen mellan levande och död. En telefon med lika dålig kamera som min första diditalkamera år 2005. Det är en skam för teknologin, en skam för min image. Nä, så allvarligt behöver det inte vara.

 

Att nu behöva sitta på ett bibliotek bland massa människor jag inte känner eller vill känna är någonting nytt för mig. Att jag lämnat min trygga punkt i hemmet för att ge mig ut i det okända och fullfölja mina studier. Att sakna en fungerande telefon, ipad och dator har fått mig att fundera över livet och vardagen. Jag har alltid tagit min instanta uppkoppling som någonting självklart. Det är med hjälp av world wide web som jag prokrastinerar. Det skänker ett lugn att inte vara tillgänglig men en stress att inte kunna ta kontakt, söka upp information eller författa texter. 

 

Med hjälp av Lundby bibliotek är jag nu kapabel till att skriva denna reflektion. 

Vad har vi gjort under veckans gång då? Vi startade med en varning, kursen är bautasvår och stor. Efter varningen följde skapande av vår intregritet och avgjutning av ett gap. Integritet är någonting som alltid legat mig varm om hjärtat. Jag har inte så mycket integritet och vill inte ha det heller. Integriteten är någonting som enligt mig bara delar upp oss människor och skadar oss. Vi är flockdjur, glöm inte det.

 

Min integritet fick ett skinande yttre och ett vasst inre. Det vassa är ångesten, den är allting som håller mig tillbaka. Det är rädsla, skräck, spänning och försiktighet. Utan det vassa vet jag inte vem jag hade varit, för det har alltid funnits där. 

 

 

Att behöva gestaltande undersöka integriteten, framförallt sin egen var nyttigt för mig och föll in på samma spår som livet går på just nu. Livet är komplicerat och jobbigt just nu. Det växlar mellan deprimerande dagar då jag inte kan resa mig ur sängen och produktiva dagar med så mycket energi och vilja till att förändra exakt ALLTING så jag fallerar. Ingenting tycks hålla mig stadigt ovanför ytan i dessa dagarna. Mer mediciner, mer samtal hos psykologen, mer eventuella diagnoser, mer dömande, mer skuld, mer stress, mer utredningar, mer misslyckanden. 

 

Livet och skolan ligger tungt på varsin axel. Jag har försökt använda veckan till att planera, strukturera, sätta upp sannolika mål över vad jag behöver och ska göra varje dag. Tre veckor är utplanerade in i minsta lilla detalj och jag hatar det. Samtidigt behöver jag det, för annars fastnar jag i min egna oproduktiva spiral av apati och ovilja. 

 

Torsdag - Luisiana. Det var fantastiskt. Jag har ännu inte kunnat släppa den fantastiska utställningen av Céleste Boursier-Mougenot. De små fåglarna som villkorslöst flög omkring och spelade fantastisk musik. Att en person har lyckats dels komma på hela den idén men framförallt att naturen får vara verktyget. Utan fåglarnas egna liv, egna vilja, egna färd så hade verket vart meningslöst. 

 

Louise Bourgeois var fantastisk även hon. Hennes celler väckte många olika känslor hos mig. Ibland stod jag där helt tagen och förundrad över imperfekta perfektionen. Ibland var det så intetsägande att jag inte ens orkade ge verket en chans.

 

När vi var iväg och skulle uppleva konsten i Danmark så fick vi även chansen att se alla de verk och installationer som är på Luisiana temporärt och/eller konstant. Yayoi Kusamas verk hade jag behövt i mitt hem. Jag hade behövt få gå in där och känna mig lite tyngdlös, evig och obetydlig på samma gång.

 

Jag känner att jag är så delad i allting nu så det ska bli skönt att använda kursen som ett verktyg att analysera mig själv, livet och världen. Kanske kan den resultera i ett svar?