Hantera det!

Direkt när jag läst så sattes hjärnan igång. Tänkte på vägskyltar, djur, träd som knoppar, gamla rynkiga gubbar som spelar schack, den underbara känslan av solen som lätt bränner på ryggen en varm sommardag, sena utefester och allt däremellan. Det jag kände mest av texten var glädje. 

Jag begav mig till HDK med mina promarkers i högsta hugg. Om det var något jag visste så var det att detta skulle göras med färg.

Väl framme så var jag död. Hjärnan funkade inte och alla idéer var puts väck. Det enda var att jag satt och hakade upp mig på "tecknen" och "fäst allt på dig". Helt plötsligt sa Sandra någonting som jag inte ens vet var det va hon sa, men jag fick en idé och föregående veckan gjorde att jag inte tänkte två ggr utan bara satte igång att skissa.

Tankarna runt det jag gjorde var inte mer än vad jag kände. Glädje, färg, sommar, tecken och mig själv. (Hur egocentriskt det än låter)

Vad jag kom fram till var iallafall det här;