Hantera det!

Ja, vart ska jag börja? 

Jag hatar Putin. Det känns som en relevant och saklig början på detta inlägg.

Hatar honom ännu mer bara för att bilden på honom som vart näääästan klar så länge legat och gnagt i mig, och gett mig en ångest. Som den procrastinator jag är har detta bara gjort att jag ännu mindre velat göra någonting åt saken. Jag tror att jag gillar att vara missnöjd, och att gnälla. Men det är någonting jag kanske borde prata med en psykolog om, och inte skriva på bloggen.

 

Nåja, när jag blir stolt över mig själv blir jag även produktiv. Det krävs inte heller mycket för att jag ska bli stolt eller glad. Nu de senaste dagarna har jag fixat elavtal, ringt bovärd för nyckelutlämning och packat ihop TRE kartonger med skit inför flytten. Detta är allt saker som också legat och gnagt i magen på mig. Därför har jag vart oerhört stolt över mig själv. Denna stolthet har lett till glädje, storstädning, matlagning (har inte lagat mat på en vecka...) och att jag diskat. Och idag, idag kom dagen äntligen. Dagen då jag drog min feta ångesttumme ur röven och gjorde klart putin. Hur lång tid tog det då? Jo ungefär en timme. Denna timmen har jag oh'at och oj'at mig för i tre veckor nu ungefär. Jag säger det ni kanske tänker nu: Fan va löjlig jag är.